Kattmördaren erkänner

Nu har kattmördaren erkänt att han plågat ihjäl 18 katter. Det är helt ofattbart hur någon människa kan bete sig så.
Det som förvånar mig är att när man läser artikeln står det att man vid liknande fall brukar släppa den misstänkte på fri fot. Men i detta fall så befarar man att han kommer att begå nya brott. Dessutom har det gjorts uttalanden på internet om hur folk vill döda honom.

Jag förstår att folk tänker så. Dock måste vi förstå att det handlar om en sjuk människa. Att tortera honom som han torterat katter skulle inte göra någonting bättre. Jag får också såna tankar av ilska. Men man MÅSTE komma ihåg att det är en sjuk människa. Att plåga honom vore som att plåga en människa för hans drömmar. Drömmarna kan vi inte styra. Han kan troligen inte styra över vad han gör heller i dessa situationer.
Jag anser att om någon skulle tortera honom så sjunker de till samma nivå som psykopaten. Katterna har lidigt klart. Det KAN ingenting ändra på. Om killen som gjorde det går samma öde till mötes så har katterna inte lidit mindre för det. Jag anser att det är över nu.
Skapa inte mer lidande än vad som behövs. Fick jag bestämma hade jag låst in honom för all framtid och kastat bort nyckeln.

En annan fråga jag ställer mig är...var är gud när man behöver honom? Friidrottarna får hjälp av gud att vinna lopp, säger de...men de stackars katterna var tydligen en rolig bricka i ett grymt spel.

Till sist...jag vet hur det kommer bli...Killen kommer få ett litet straff och sen bli tillfrågad om han vill gå i terapi. Han säger nej, och sverige säger: "MEn snälla!...snälla kan du inte?" Han säger nej och sen händer ännu värre saker...Då kommer alla vara chockade över det och så börjar vi om på ny kula. Tragiskt men troligen sant...