Såg just detta klippet här nedan och skrattade gott och måste dela med mig av det :o)
För övrigt: Inatt somnade jag runt 03 tiden. Vaknade hela tiden och när tjejen kom hem från nattpasset vid 07:30 så var det bara att stiga upp för det GICK inte att somna om. Därför tog jag katten och hunden och åkte ut till tjejens föräldrar i Älta. Katten kan inte följa med på festen ikväll och därför får han fira nyår i Älta med 2 andra katter samt en valp.
Hunden Kalle är dock välkommen så det blir livat :o) Har även varit på systembolaget och inhandlat diverse godsaker. Nu är jag hemma igen och har väckt tjejen och presenterat henne för Herman. Herman är en surdeg som vi fick av tjejens mamma. Med följde ett A4 om hur man tar hand om honom och vad man ska mata honom med. Om någon vecka ska man tydligen kunna baka en surdegskaka av honom. Fantastiskt sjukt men roligt! Go Herman!
Jaja, här kommer klippet!
torsdag 31 december 2009
onsdag 30 december 2009
Richard Dawkins i debatt...
Har spenderat några timmar ikväll med att titta på olika klipp med skeptikern och ateisten Richard Dawkins. Det har varit mycket intressant och jag önskar att fler människor öppnade sina ögon och såg världen utifrån ett rationellt perspektiv. Istället för att som de flesta religiösa människor, enbart förlita sig på uråldriga texten kombinerat med vad andra människor, som inte HELLER har någon aning om någonting, säger.
För mig är det oerhört märkligt hur man som människa kan acceptera någon som helst religion. Jag säger inte att man inte har rätt till att tro vad man vill. Jag är helt för egna åsikter och frivillig tro. Men likväl som kristna eller muslimer ifrågasätter mig som ateist, måste man få ifrågasätta dem. Dock, när man väl gör det slutar det alltid med att den religiösa argumenterar runt i cirklar tills de blir utmattade...och där dör diskussionen.
Något som också allt som oftast händer är att man ställer frågan "varför tror du?". Den frågan besvaras alltid med en motfråga såsom "varför tror inte du?". En motfråga är oftast ett bevis på att man inte vet vad man ska svara ELLER att man försöker klargöra en poäng genom att efteråt ta till ännu ett argument. Men i detta fall slutar det alltid med att ateisten svarar "Därför att det inte finns några som helst bevis för det. Din tur." Härefter blir det oftast tyst. Eller följer svaret, som inte ÄR något svar, "...men jag tror iaf, du får tro vad du vill". Med den logiken finns det alltså inga rimliga gränser för vad man ska tro på. Jag tror att alla i det moderna samhället skulle hålla med om att det vore vansinnigt att tro på att världens alla dörrmattor är de mäktigaste gudarna som skapat världen. Detta nonsens kan även det försvaras med "...men jag tror iaf...du får tro vad du vill..."
Det jag tycker är otäckt är att man inte tänker längre än så i detta ändå väldigt informativa samhälle vi lever i. Det finns en anledning till att det finns sekter och annat elände. Och det är just denna motvilja mot att ifrågasätta människors tro. Viss tro är harmlös kan tyckas. Absolut. Men det man måste förstå att det är precis samma sak som händer i en nazists huvud, en sektmedlems huvud, som i en religiös människas huvud. Viljan att följa en tro och tankesätt utan att ifrågasätta.
Till slut skulle jag vilja summera alltihop med ett citat av Steven Weinberg:
...det ligger väldigt mycket sanning i detta...
Ett klipp som jag skrattade åt var det här:
För mig är det oerhört märkligt hur man som människa kan acceptera någon som helst religion. Jag säger inte att man inte har rätt till att tro vad man vill. Jag är helt för egna åsikter och frivillig tro. Men likväl som kristna eller muslimer ifrågasätter mig som ateist, måste man få ifrågasätta dem. Dock, när man väl gör det slutar det alltid med att den religiösa argumenterar runt i cirklar tills de blir utmattade...och där dör diskussionen.
Något som också allt som oftast händer är att man ställer frågan "varför tror du?". Den frågan besvaras alltid med en motfråga såsom "varför tror inte du?". En motfråga är oftast ett bevis på att man inte vet vad man ska svara ELLER att man försöker klargöra en poäng genom att efteråt ta till ännu ett argument. Men i detta fall slutar det alltid med att ateisten svarar "Därför att det inte finns några som helst bevis för det. Din tur." Härefter blir det oftast tyst. Eller följer svaret, som inte ÄR något svar, "...men jag tror iaf, du får tro vad du vill". Med den logiken finns det alltså inga rimliga gränser för vad man ska tro på. Jag tror att alla i det moderna samhället skulle hålla med om att det vore vansinnigt att tro på att världens alla dörrmattor är de mäktigaste gudarna som skapat världen. Detta nonsens kan även det försvaras med "...men jag tror iaf...du får tro vad du vill..."
Det jag tycker är otäckt är att man inte tänker längre än så i detta ändå väldigt informativa samhälle vi lever i. Det finns en anledning till att det finns sekter och annat elände. Och det är just denna motvilja mot att ifrågasätta människors tro. Viss tro är harmlös kan tyckas. Absolut. Men det man måste förstå att det är precis samma sak som händer i en nazists huvud, en sektmedlems huvud, som i en religiös människas huvud. Viljan att följa en tro och tankesätt utan att ifrågasätta.
Till slut skulle jag vilja summera alltihop med ett citat av Steven Weinberg:
“Religion is an insult to human dignity. With or without it, you'd have good people doing good things and evil people doing bad things, but for good people to do bad things, it takes religion.”
...det ligger väldigt mycket sanning i detta...
Ett klipp som jag skrattade åt var det här:
Ännu en god rätt!
Hittade lite viltmästarskav i frysen och lyckades experimentera ihop en riktigt god rätt. Såååå...nu till alla er som hittar viltmästarskav i frysen eller som vill köpa och prova ändå ....här kommer receptet som blev riktigt gott tidigare idag :o)
- Värm en panna med olivolja i och lägg i Viltmästarskaven. Salta och peppra.
- Finhacka en halv röd lök och tillsätt detta i pannan
- Skiva även lite purjulök och tillsätt i pannan
- Lägg i en msk gelé. Röd vinbärsgelé, äppelgelé eller svartvinbär.
- Skiva några champinjoner i tunna skivor och tillsätt även detta och låt puttra en stund
- häll i en klick smör och ca ½ dl sherry och låt detta dra in
- Häll även i lite kantarellfond
- tillsätt sedan vitt vin ca ½ dl
- häll på grädde, ca ½ dl
- Tillsätt nu LITE curry, senap, soya, och timjan. Kommer inte ihåg hur mycket men lite av varje så att säga :o) Prova!
- Till slut krossar du några enbär och hackar en vitlöksklyfta och häller i alltsamman.
- Nu kan du slå av värmen. Sätt gärna på ett lock och låt stå medan plattan svalnar så får det en chans att stå och bubbla en stund. Sen är det bara att käka :o) Till detta kan man ha ris t.ex. Jag körde det som det var helt enkelt :o)
Jag ÄR dålig...
Har skrivit flera gånger om hur jag snart kommer att börja skriva mer igen och att jag bara varit tillfälligt dålig på att skriva....nu börjar jag dock känna att jag ÄR dålig...på heltid så att säga.
Det blir ingen bättring banne mig. Men det har varit så himla mycket annat nu med ALLTING.
Idag vaknade jag vid 14:30. Jag och tjejen låg och kollade på film halva natten. Såg bland annat Scarface. Bra rulle :o)
Igår fick jag ett av mina vanligare ryck vilket innbär att jag först blir galet sugen på något speciellt att äta. MEN, jag kan inte följa recept utan älskar att istället bara improvisera. Därav kom detta recept fram. Vad jag gjorde var följande...
För övrigt ser jag just nu fram emot premiären av Kaninen den 19:e Jan och släppet av säsong 1 på DVD i början av Feb. Mycket nu :)
Det blir ingen bättring banne mig. Men det har varit så himla mycket annat nu med ALLTING.
Idag vaknade jag vid 14:30. Jag och tjejen låg och kollade på film halva natten. Såg bland annat Scarface. Bra rulle :o)
Igår fick jag ett av mina vanligare ryck vilket innbär att jag först blir galet sugen på något speciellt att äta. MEN, jag kan inte följa recept utan älskar att istället bara improvisera. Därav kom detta recept fram. Vad jag gjorde var följande...
- Jag tärnade en halv röd lök och en halv gul lök, samt en decimeter purjulök (hackad). Fräste alltsamman i ca 10 minuter i olja och en klick smör. I panna. Salta o peppra.
- Hällde på vitt vin. Tyd...2 dl kan jag tänka mig. Hällde på en skvätt äppelcidervinäger. Klickade i en tesked äppelgelé. Lät det stå och puttra ett tag.
- Undertiden tog jag 2 laxfiléer som jag tinat. Hällde på lite salt och grillkrydda. Bredde på champinjoncréme. Ett ganska tjockt lager. Ovanpå det lite strimlad ost. Och toppa det hela med dill.
- Ta en ugnsfast form och häll ut löken och vinet i denna. Lägg sen laxfiléerna ovanpå denna bädd och häll ca 1 dl grädde över alltihopa. Släng sedan in det i ugnen på 200g i ca 20 min...tror jag. Kolla så ser du när det är klart :o) Lycka till!
För övrigt ser jag just nu fram emot premiären av Kaninen den 19:e Jan och släppet av säsong 1 på DVD i början av Feb. Mycket nu :)
söndag 27 december 2009
Åldersgräns på Bio
Var på Bio igår och orkade inte skriva något om det när jag kom hem eftersom jag blev så trött på alla fjortisar och fjortis-plus:are. Men så här roligt hade vi:
Vi kommer till bion och sätter oss på perfekta säten. Sen börjar det välla in miniatyrmänniskor. Alltså enbart folk yngre än 20 år. Jag skulle uppskatta de flesta mellan 15 och 18. Där sitter vi i ett hav av hormoner, min flickvän och jag, och ser på varandra med en oro i blicken som ingen av oss vågar sätta ord på. Blicken säger allt. Reklamen visas...men man hör knappt vad som sägs i reklamen. Inte för att jag bryr mig om vad som sägs i en reklam men det var ett fantastisk spännande fenomen att sitta på en biograf utan att uppfatta vad som sägs. Jag tänker och hoppas att det i alla fall blir bättre under filmen. Det måste det bli. Det kan inte fortsätta med den här ljudnivån. För er som inte förstått varför vi inte hörde någonting så var det alltså så att alla hormoner i biobesökarnas små kroppar fullkomligt kokade vilket innebar att alla pratade (läs skrek) oavbrutet till varandra. Den ena försökte överrösta den andra och alla pratade samtidigt vilket gjorde att alla måste ta om allt från början eftersom Linus inte lyssnade på Lotta och tvärtom...
Just när jag tänker att det iaf MÅSTE bli bättre under filmen lutar sig min flickvän mot mitt öra, inte för att viska utan för att jag ska kunna höra vad hon säger, och säger: "Det kommer nog bli ganska svårt att hänga med i handlingen i filmen..."
Jag ville inte instämma, utan ville ha kvar hoppet så jag nickade bara och log lite snett...osäkert....
Filmen börjar. Ingen har märkt att den börjat. Min tjej och jag sitter tysta och tittar rakt fram. Jag ser mig om för att se om någon annan tittar på filmen. Jodå, herregud, det var fler som tittade såklart. Hittade minst 3 personer som tittade rakt fram. Framför oss sitter en kille på golvet vänd MOT bioduken och diskuterar vem som druckit upp hans cola...måste jag tillägga "högljutt" ??
Men efter några minuter började ändå fokus infinna sig och jag gissar att många hormoner börjat lugna ner sig samtidigt av en slump. Fantastiskt! Here we go! Nu blir det film! Jodå...3 fantastiska minuter blev det. Sen satte det igång igen. Men inte lika intensivt. Dock så störande att man inte kunde fokusera i alla fall.
Sen kom vi till det första momentet där paret i filmen riggat upp en kamera mot sin säng i ett försök att fånga övernaturliga fenomen på film. Då ser man hur dörren rör på sig och publiken reagerar starkt. Några iaf. De andra säger högt olika uttryck av samma tanke...
"Fan vad löjligt!"
"Ska det där vara läskigt?!?!"
"Fan vad dåååålig film!"
"Åååååååh...det kan ju ha varit en vindpust juu..."
"Trickfilmat!"
"Vaddå? Vad hände?"
"Men sluta Caroline! Det är MINA popcorn"
"Det gjorde jag inte alls det! Det var på matten!!"
suck...
Sen tog filmen utvecklingen att varje gång man fick se kameran filma på natten, så utspelade sig värre och värre övernaturliga händelser. Det var bara det att VARJE jävla gång som man fick se kameran på natten så var det som att trycka på en PUBLIKPRATARKNAPP....bilden blev svart, sängkameran visades. DÅ...precis då pratar ALLA i salongen samtidigt. Troligen av nervositet för att man vet att något otäckt ska hända. Det i sin tur triggar igång alla 17åringarnas hormoner och alla som är för rädda för att titta börjar att prata högt för att slippa ta in filmen.
Bakom mig hör jag hur Thomas berättar för Simon vad han gjorde i torsdags. Ja...DET och ett tjatter värre än 500 apor på speed, var det jag uppfattade under hela den sekvensen.
Jag var på väg att gå flera gånger. Dock satt jag kvar.
Såhär var det hela filmen. Nu har jag bestämt mig för att endast gå på SISTA visningen innan filmen slutar visas på bio. DÅ kan det inte vara så många i publiken tycker man...
Sen tycker jag att SF på fullaste allvar borde införa visningar där det är 20+ årsgräns. ELLER åtminstone att man tar något form av hormontest så att man kan införa maxgräns på hormonnivå.
Nu släpar tjejen med mig på mellandagsrea....Yippie.....hrrm....
Vi kommer till bion och sätter oss på perfekta säten. Sen börjar det välla in miniatyrmänniskor. Alltså enbart folk yngre än 20 år. Jag skulle uppskatta de flesta mellan 15 och 18. Där sitter vi i ett hav av hormoner, min flickvän och jag, och ser på varandra med en oro i blicken som ingen av oss vågar sätta ord på. Blicken säger allt. Reklamen visas...men man hör knappt vad som sägs i reklamen. Inte för att jag bryr mig om vad som sägs i en reklam men det var ett fantastisk spännande fenomen att sitta på en biograf utan att uppfatta vad som sägs. Jag tänker och hoppas att det i alla fall blir bättre under filmen. Det måste det bli. Det kan inte fortsätta med den här ljudnivån. För er som inte förstått varför vi inte hörde någonting så var det alltså så att alla hormoner i biobesökarnas små kroppar fullkomligt kokade vilket innebar att alla pratade (läs skrek) oavbrutet till varandra. Den ena försökte överrösta den andra och alla pratade samtidigt vilket gjorde att alla måste ta om allt från början eftersom Linus inte lyssnade på Lotta och tvärtom...
Just när jag tänker att det iaf MÅSTE bli bättre under filmen lutar sig min flickvän mot mitt öra, inte för att viska utan för att jag ska kunna höra vad hon säger, och säger: "Det kommer nog bli ganska svårt att hänga med i handlingen i filmen..."
Jag ville inte instämma, utan ville ha kvar hoppet så jag nickade bara och log lite snett...osäkert....
Filmen börjar. Ingen har märkt att den börjat. Min tjej och jag sitter tysta och tittar rakt fram. Jag ser mig om för att se om någon annan tittar på filmen. Jodå, herregud, det var fler som tittade såklart. Hittade minst 3 personer som tittade rakt fram. Framför oss sitter en kille på golvet vänd MOT bioduken och diskuterar vem som druckit upp hans cola...måste jag tillägga "högljutt" ??
Men efter några minuter började ändå fokus infinna sig och jag gissar att många hormoner börjat lugna ner sig samtidigt av en slump. Fantastiskt! Here we go! Nu blir det film! Jodå...3 fantastiska minuter blev det. Sen satte det igång igen. Men inte lika intensivt. Dock så störande att man inte kunde fokusera i alla fall.
Sen kom vi till det första momentet där paret i filmen riggat upp en kamera mot sin säng i ett försök att fånga övernaturliga fenomen på film. Då ser man hur dörren rör på sig och publiken reagerar starkt. Några iaf. De andra säger högt olika uttryck av samma tanke...
"Fan vad löjligt!"
"Ska det där vara läskigt?!?!"
"Fan vad dåååålig film!"
"Åååååååh...det kan ju ha varit en vindpust juu..."
"Trickfilmat!"
"Vaddå? Vad hände?"
"Men sluta Caroline! Det är MINA popcorn"
"Det gjorde jag inte alls det! Det var på matten!!"
suck...
Sen tog filmen utvecklingen att varje gång man fick se kameran filma på natten, så utspelade sig värre och värre övernaturliga händelser. Det var bara det att VARJE jävla gång som man fick se kameran på natten så var det som att trycka på en PUBLIKPRATARKNAPP....bilden blev svart, sängkameran visades. DÅ...precis då pratar ALLA i salongen samtidigt. Troligen av nervositet för att man vet att något otäckt ska hända. Det i sin tur triggar igång alla 17åringarnas hormoner och alla som är för rädda för att titta börjar att prata högt för att slippa ta in filmen.
Bakom mig hör jag hur Thomas berättar för Simon vad han gjorde i torsdags. Ja...DET och ett tjatter värre än 500 apor på speed, var det jag uppfattade under hela den sekvensen.
Jag var på väg att gå flera gånger. Dock satt jag kvar.
Såhär var det hela filmen. Nu har jag bestämt mig för att endast gå på SISTA visningen innan filmen slutar visas på bio. DÅ kan det inte vara så många i publiken tycker man...
Sen tycker jag att SF på fullaste allvar borde införa visningar där det är 20+ årsgräns. ELLER åtminstone att man tar något form av hormontest så att man kan införa maxgräns på hormonnivå.
Nu släpar tjejen med mig på mellandagsrea....Yippie.....hrrm....
lördag 26 december 2009
fredag 25 december 2009
torsdag 24 december 2009
onsdag 23 december 2009
tisdag 22 december 2009
En glad bild
....Är aldrig fel :o) Det är Amy Diamond och jag efter en inspelningarna av säsong 3 av Den Itusågade Kaninen.
Idag blir det först lite julhandlande. Sen Magic Bar :o)
måndag 21 december 2009
söndag 20 december 2009
lördag 19 december 2009
Helt sjukt gig...
Igår var jag och min kollega Martin Hansson på Gotland för att ge en föreställning. Det hela känns toppen när vi anländer. Bra och mysig lokal, bra scen, bra loge, trevlig personal. Allt som krävs är att vi levererar för att göra en toppenskön kväll.
Folket kommer och jag går fram till ett par som just satt sig. Kör lite close-up för dem och det visar sig att de alltid kollar på Den Itusågade Kaninen och blir väldigt överraskade över att jag nu trollar för dem live. Stämningen infinner sig direkt och lovorden haglar, vilket alltid värmer.
Vid ett bord längre bort börjar några personer i olika åldrar peka åt mitt håll. Jag går dit och det visar sig att även de är trogna kaninen fanns. Det är väldigt ovanligt under en vuxenföreställning om man säger så :o) Därför reagerar jag och blir på bra humör.
"Det här blir hur bra som helst...Inget kan gå fel nu...." minns jag att jag tänkte.
MEN....men...när vi väl börjar är större delen av publiken aspackade och deras hjärna har börjat pressas ut genom örat för att ge plats åt mer ren sprit. MEN det går ändå ganska bra. Både Martin och jag lyckas få hyffsat fokus och första set är HELT OKEJ!
Vi pratar lite i pausen och är ense om att andra set och huvudakten kommer att bli hur bra som helst. Men så blev det inte...I andra akten ser man hur fyllskallarnas hjärna har lämnat sin värd helt och ligger nu på golvet bredvid dem. Väldigt lite fokus infinns men vi kör på i hårt o högt tempo. Det är som ett krig mellan dem och oss...vilket aldrig är roligt. En snubbe som jag misstänker var förlöst med sekatör skriker hela tiden ut ord som inte har något som helst med showen att göra. Detta trots att han inte hade tourettes.
Tredje akten blir likadan, men nu händer det värsta av allt. Jag är mitt uppe i min utbrytningsrutin som ni kan se en bit in i klippet nedan. (klippet är från en annan föreställning)
Jag sitter på en stol och två killar har precis knutit fast mina händer med mina ben. Allt flyter på bra trots att deras kompisar i publiken skriker allt vad de kan: "DRA MICKE!! HAHA DRA HÅRDARE MICKE!" Glad över att de inte lyder order fortsätter jag...men ser plötsligt hur en av dem tar ett steg bakåt och en stund senare även den andra killen. I en kort tystnad hör jag dem räkna tyst "ett, två TRE"...Jag märker egentligen inte vad som händer utan upptäcker att jag på "TRE" inte längre tittar på publiken...jag tittar rakt fram, men ändå ser jag taket...konstigt...sen märker jag hur jag landar på scen. Det visar sig att dessa båda herrar, som inte drunknar i studieskulder, har uppfunnit sporten "kast med liten trollkarl". Det går ut på att man binder trollkarlens händer och fötter och sedan drar snett bakåt-uppåt så att trollkarlen flyger rakt upp i luften, gör en volt, slår huvudet både vägg och golv för att sedan landa på scengolvet.
Jag fattar först inte vad som hänt utan ligger bara kvar och funderar. Jag hör hur ett gäng ur publiken roas över de båda ljushuvudenas bravader. När jag inser vad som hänt säger min lillhärna att det bästa vore att ställa sig upp och svinga på allt som rör sig tills hela lokalen är tyst. Men jag räknar ner och minns hur en kollega nyligen berättade att han varit med om liknande situation. Han beslöt sig för att bara köra vidare och var tacksam för det efteråt. Jag gjorde samma sak som tur var.
Återigen förstår jag mig inte på människor. Visst, de här killarna kom från bortom höstacken utanför Visby och anser att Visby är en storstad och har troligen aldrig varit utanför öns gränser. Men på något sätt tycker man ändå att de borde kunna några grundläggande knep i uppförande.
Martin hade senare på kvällen träffat på en av killarna i baren och frågar hur de kunde bete sig som fulla fjortisar. Svaret på frågan blev..."näää, men..alltså..typ.....chefen har bjudit på öl..."
"Chefen har bjudit på öl...."..........."Chefen har bjudit på öl...."
Är det en förklaring?! Nej, snarare en bekräftelse på att vi har att göra med människor som troligen kommer att leva ett väldigt innehållslöst och tråkigt liv.
Och det ska inte JAG! Så nu är jag glad igen :o)
Folket kommer och jag går fram till ett par som just satt sig. Kör lite close-up för dem och det visar sig att de alltid kollar på Den Itusågade Kaninen och blir väldigt överraskade över att jag nu trollar för dem live. Stämningen infinner sig direkt och lovorden haglar, vilket alltid värmer.
Vid ett bord längre bort börjar några personer i olika åldrar peka åt mitt håll. Jag går dit och det visar sig att även de är trogna kaninen fanns. Det är väldigt ovanligt under en vuxenföreställning om man säger så :o) Därför reagerar jag och blir på bra humör.
"Det här blir hur bra som helst...Inget kan gå fel nu...." minns jag att jag tänkte.
MEN....men...när vi väl börjar är större delen av publiken aspackade och deras hjärna har börjat pressas ut genom örat för att ge plats åt mer ren sprit. MEN det går ändå ganska bra. Både Martin och jag lyckas få hyffsat fokus och första set är HELT OKEJ!
Vi pratar lite i pausen och är ense om att andra set och huvudakten kommer att bli hur bra som helst. Men så blev det inte...I andra akten ser man hur fyllskallarnas hjärna har lämnat sin värd helt och ligger nu på golvet bredvid dem. Väldigt lite fokus infinns men vi kör på i hårt o högt tempo. Det är som ett krig mellan dem och oss...vilket aldrig är roligt. En snubbe som jag misstänker var förlöst med sekatör skriker hela tiden ut ord som inte har något som helst med showen att göra. Detta trots att han inte hade tourettes.
Tredje akten blir likadan, men nu händer det värsta av allt. Jag är mitt uppe i min utbrytningsrutin som ni kan se en bit in i klippet nedan. (klippet är från en annan föreställning)
Jag sitter på en stol och två killar har precis knutit fast mina händer med mina ben. Allt flyter på bra trots att deras kompisar i publiken skriker allt vad de kan: "DRA MICKE!! HAHA DRA HÅRDARE MICKE!" Glad över att de inte lyder order fortsätter jag...men ser plötsligt hur en av dem tar ett steg bakåt och en stund senare även den andra killen. I en kort tystnad hör jag dem räkna tyst "ett, två TRE"...Jag märker egentligen inte vad som händer utan upptäcker att jag på "TRE" inte längre tittar på publiken...jag tittar rakt fram, men ändå ser jag taket...konstigt...sen märker jag hur jag landar på scen. Det visar sig att dessa båda herrar, som inte drunknar i studieskulder, har uppfunnit sporten "kast med liten trollkarl". Det går ut på att man binder trollkarlens händer och fötter och sedan drar snett bakåt-uppåt så att trollkarlen flyger rakt upp i luften, gör en volt, slår huvudet både vägg och golv för att sedan landa på scengolvet.
Jag fattar först inte vad som hänt utan ligger bara kvar och funderar. Jag hör hur ett gäng ur publiken roas över de båda ljushuvudenas bravader. När jag inser vad som hänt säger min lillhärna att det bästa vore att ställa sig upp och svinga på allt som rör sig tills hela lokalen är tyst. Men jag räknar ner och minns hur en kollega nyligen berättade att han varit med om liknande situation. Han beslöt sig för att bara köra vidare och var tacksam för det efteråt. Jag gjorde samma sak som tur var.
Återigen förstår jag mig inte på människor. Visst, de här killarna kom från bortom höstacken utanför Visby och anser att Visby är en storstad och har troligen aldrig varit utanför öns gränser. Men på något sätt tycker man ändå att de borde kunna några grundläggande knep i uppförande.
Martin hade senare på kvällen träffat på en av killarna i baren och frågar hur de kunde bete sig som fulla fjortisar. Svaret på frågan blev..."näää, men..alltså..typ.....chefen har bjudit på öl..."
"Chefen har bjudit på öl...."..........."Chefen har bjudit på öl...."
Är det en förklaring?! Nej, snarare en bekräftelse på att vi har att göra med människor som troligen kommer att leva ett väldigt innehållslöst och tråkigt liv.
Och det ska inte JAG! Så nu är jag glad igen :o)
fredag 18 december 2009
Mot Gotland!
Ja, klockan är nu 08:30 och jag har packat klart och grejat. Nu ska jag sticka iväg till Gotland med kollegan Martin Hansson. Ska bli kul! Men nu är det bråttom! Vi hörs! ciiiaooo!
torsdag 17 december 2009
onsdag 16 december 2009
tisdag 15 december 2009
måndag 14 december 2009
söndag 13 december 2009
Bild från Magic Bar
Här ovan ser vi från vänster till höger Leif Olberius, Axel Adlercreutz, jag och Martin Hansson
lördag 12 december 2009
onsdag 9 december 2009
måndag 7 december 2009
söndag 6 december 2009
Pepparkakor och slagsmål
Är hemma hos tjejens morbror och bakar pepparkakor. Det går hyffsat bra tycker jag men det är ett ständigt bråk över vem som ska ha vilken pepparkaksform. Dessutom försöker morbror Gocka äta upp alla deg. Men min arga flickvän är snabb att kontra genom att slå vilt omkring sig med brödkaveln...Det är ett jeeevla ståhej kan man säga....
Jag kan glatt meddela att jag och tjejen försonades för en stund sedan då hon skapat detta konstverk...
Jag kan glatt meddela att jag och tjejen försonades för en stund sedan då hon skapat detta konstverk...
Magic Bar
Igår kom jag äntligen hem till sthlm igen! Känns helt fantastiskt skönt att ännu en säsong av Kaninen är inspelad! Nu är det bara redigeringen kvar, men det har jag ingen större del i utan får helt enkelt kolla igenom när de börjar bli klara.
Igår kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att åka direkt till Magic Bar. När jag börjar närma mig stället ställer sig håret på mina armar och jag ryser längs ryggraden. Vilket ställe! Redan utanpå ser man att det är hög klass och grym mysfaktor! Väl inne blir det om möjligt ännu bättre. Fantastisk inredning, trollerirekvisita och gamla trollkarlsaffischer överallt. Som trollkarl känner man sig verkligen hemma :o) Och det gör man nog som vanlig besökare också visserligen! Det finns en lounge-sektion och en vanlig restaurang-sektion. Man får någon konstig känsla av att stället har anor av trolleri från tidigt 50-tal...eller något...Ägarna och alla andra har gjort ett fantastiskt jobb som jag verkligen beundrar.
På scen igår stod Tom Stone och Håkan Berg. Väldigt olika stilar på dessa båda herrar, men båda var strålande! Riktigt underhållande och roligt att se.
Jag måste tipsa ALLA om att besöka stället. De har fantastisk mat och bra underhållning både i baren, vid borden och på scen. KAN det bli bättre?! Detta kommer bli ett ställe där jag hänger nästan konstant misstänker jag :o) Tyvärr fota jag ingenting igår, men jag lovar att göra det nästa gång jag är där....typ imorgon?! :o)) Längtar redan tillbaka faktiskt :o)
Magic Bars hemsida - http://www.magicbar.se/
Just nu är vi hos svärföräldrarna. Skall strax dra oss hem till stan och sedan vidare till tjejens morbror för lite julbak och grejer. Aldrig fel :o)
Igår kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att åka direkt till Magic Bar. När jag börjar närma mig stället ställer sig håret på mina armar och jag ryser längs ryggraden. Vilket ställe! Redan utanpå ser man att det är hög klass och grym mysfaktor! Väl inne blir det om möjligt ännu bättre. Fantastisk inredning, trollerirekvisita och gamla trollkarlsaffischer överallt. Som trollkarl känner man sig verkligen hemma :o) Och det gör man nog som vanlig besökare också visserligen! Det finns en lounge-sektion och en vanlig restaurang-sektion. Man får någon konstig känsla av att stället har anor av trolleri från tidigt 50-tal...eller något...Ägarna och alla andra har gjort ett fantastiskt jobb som jag verkligen beundrar.
På scen igår stod Tom Stone och Håkan Berg. Väldigt olika stilar på dessa båda herrar, men båda var strålande! Riktigt underhållande och roligt att se.
Jag måste tipsa ALLA om att besöka stället. De har fantastisk mat och bra underhållning både i baren, vid borden och på scen. KAN det bli bättre?! Detta kommer bli ett ställe där jag hänger nästan konstant misstänker jag :o) Tyvärr fota jag ingenting igår, men jag lovar att göra det nästa gång jag är där....typ imorgon?! :o)) Längtar redan tillbaka faktiskt :o)
Magic Bars hemsida - http://www.magicbar.se/
Just nu är vi hos svärföräldrarna. Skall strax dra oss hem till stan och sedan vidare till tjejens morbror för lite julbak och grejer. Aldrig fel :o)
Igår var vi på Magic Bar. Det var HELT fantastiskt! ALLA som vill äta gott, se trolleri vid bordet samt på scen...GÅ TILL MAGIC BAR! - http://www.magicbar.se/
fredag 4 december 2009
torsdag 3 december 2009
Säsong 3 av Den Itusågade Kaninen read to go!
Ja, så är det. Idag var sista inspelningsdagen. Vi brända av 6 trolleriskolor och 5 ramar. Det gick helt strålande bra och vi blev klara i god tid. När man hör de magiska orden "it´s a rap" så blir man väldigt glad och nöjd. All press och stress släpper och man känner sig härligt tom på något obeskrivligt sätt. Riktigt härligt!
Sen kommer tankarna som undrar vad man ska göra nu. Jadu...just nu sitter jag i en hyffsat skön sits. Säsong 3 börjar snart sändas. I samma veva börjar säsong 3 sändas. Sen lär säsong 2 repriseras....senare även säsong 3. Och om jag har rätt i mina tankar så kommer även säsong 2 och 3 släppas på DVD. DESSUTOM har jag svårt att tro att det inte blir en säsong 4....dock kan det krocka med något annat jag har på gång...om jag har tur...i oturen kan man säga. Men jag vill hemskt gärna göra en säsong 4 så det går nog allt lösa!
För att sammanfatta kan jag säga att jag är otroligt nöjd med säsong 3 och jag misstänker att den kommer att toppa allt vi tidigare spelat in. Både jag och producenten Kaj Hagstedt är väldigt ense om detta och vi ser fram emot vad alla skall tycka! :o)
Sen kommer tankarna som undrar vad man ska göra nu. Jadu...just nu sitter jag i en hyffsat skön sits. Säsong 3 börjar snart sändas. I samma veva börjar säsong 3 sändas. Sen lär säsong 2 repriseras....senare även säsong 3. Och om jag har rätt i mina tankar så kommer även säsong 2 och 3 släppas på DVD. DESSUTOM har jag svårt att tro att det inte blir en säsong 4....dock kan det krocka med något annat jag har på gång...om jag har tur...i oturen kan man säga. Men jag vill hemskt gärna göra en säsong 4 så det går nog allt lösa!
För att sammanfatta kan jag säga att jag är otroligt nöjd med säsong 3 och jag misstänker att den kommer att toppa allt vi tidigare spelat in. Både jag och producenten Kaj Hagstedt är väldigt ense om detta och vi ser fram emot vad alla skall tycka! :o)
Inspelning med Amy Diamond
I veckan spelade vi in några trick med Amy Diamond. En fantastisk tjej som alltid är lika pigg och glad. Blir glad när jag träffar människor som henne som bara bjuder till och sprider glad energi.
Här nedan ser ni en bild när jag får en tatuering som inte gör så jätteont :o)
Under den är Amy och jag.
Här nedan ser ni en bild när jag får en tatuering som inte gör så jätteont :o)
Under den är Amy och jag.
Motorolja och Tobbe Trollkarl
Drömde den sjukaste drömmen på länge inatt. Jag var på invigningen av Magic Bar i sthlm med en massa andra trollisar. När vi kom dit och hade druckit välkomstdrinken var det dags för någon typ av tipsrunda.
Ett moment i tipsrundan var att man skulle fylla på motorolja i en motorsåg. Vi löste detta galant och gick vidare till nästa uppgift. Men efter en stund insåg jag att jag hade använt Kalle, min hund, som tratt för att hälla i oljan. Jag mindes tydligt hur jag hade hällt i motorolja i hans lilla näsa. Jag börjar oroa mig för hans hälsa och diskuterar med andra trollisar huruvida det kan vara skadligt att hälla motorolja i näsan. Medan jag står där och diskuterar saken inser jag plötsligt att det inte alls var Kalle jag använt som tratt....det var Tobbe Trollkarl...
Vi kom fram till att man troligen kan få kemisk lungiflammation av att hälla motorolja i näsan och var orolig för att Tobbe drabbats. Jag ringde hononom flera gånger utan svar. Till slut får jag koordinater skickade till min mobil vilka visar att Tobbe ligger i horisontellt läge. Därför blir jag orolig för att han svimmat av...
Då vaknar jag och inser att min hjärna inte på något sätt kan vara frisk....helt sjukt...
Ett moment i tipsrundan var att man skulle fylla på motorolja i en motorsåg. Vi löste detta galant och gick vidare till nästa uppgift. Men efter en stund insåg jag att jag hade använt Kalle, min hund, som tratt för att hälla i oljan. Jag mindes tydligt hur jag hade hällt i motorolja i hans lilla näsa. Jag börjar oroa mig för hans hälsa och diskuterar med andra trollisar huruvida det kan vara skadligt att hälla motorolja i näsan. Medan jag står där och diskuterar saken inser jag plötsligt att det inte alls var Kalle jag använt som tratt....det var Tobbe Trollkarl...
Vi kom fram till att man troligen kan få kemisk lungiflammation av att hälla motorolja i näsan och var orolig för att Tobbe drabbats. Jag ringde hononom flera gånger utan svar. Till slut får jag koordinater skickade till min mobil vilka visar att Tobbe ligger i horisontellt läge. Därför blir jag orolig för att han svimmat av...
Då vaknar jag och inser att min hjärna inte på något sätt kan vara frisk....helt sjukt...
onsdag 2 december 2009
tisdag 1 december 2009
Bilder från dagens inspelningar
Så här ser studion ut i säsong 3. Inte mycket olik säsong 2 :o)
Ett lite större perspektiv
Jag som konstnär...måste säga att jag målade riktigt fint!
Kaninen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)