Helt sjukt gig...

Igår var jag och min kollega Martin Hansson på Gotland för att ge en föreställning. Det hela känns toppen när vi anländer. Bra och mysig lokal, bra scen, bra loge, trevlig personal. Allt som krävs är att vi levererar för att göra en toppenskön kväll.
Folket kommer och jag går fram till ett par som just satt sig. Kör lite close-up för dem och det visar sig att de alltid kollar på Den Itusågade Kaninen och blir väldigt överraskade över att jag nu trollar för dem live. Stämningen infinner sig direkt och lovorden haglar, vilket alltid värmer.
Vid ett bord längre bort börjar några personer i olika åldrar peka åt mitt håll. Jag går dit och det visar sig att även de är trogna kaninen fanns. Det är väldigt ovanligt under en vuxenföreställning om man säger så :o) Därför reagerar jag och blir på bra humör.
"Det här blir hur bra som helst...Inget kan gå fel nu...." minns jag att jag tänkte.
MEN....men...när vi väl börjar är större delen av publiken aspackade och deras hjärna har börjat pressas ut genom örat för att ge plats åt mer ren sprit. MEN det går ändå ganska bra. Både Martin och jag lyckas få hyffsat fokus och första set är HELT OKEJ!

Vi pratar lite i pausen och är ense om att andra set och huvudakten kommer att bli hur bra som helst. Men så blev det inte...I andra akten ser man hur fyllskallarnas hjärna har lämnat sin värd helt och ligger nu på golvet bredvid dem. Väldigt lite fokus infinns men vi kör på i hårt o högt tempo. Det är som ett krig mellan dem och oss...vilket aldrig är roligt. En snubbe som jag misstänker var förlöst med sekatör skriker hela tiden ut ord som inte har något som helst med showen att göra. Detta trots att han inte hade tourettes.
Tredje akten blir likadan, men nu händer det värsta av allt. Jag är mitt uppe i min utbrytningsrutin som ni kan se en bit in i klippet nedan. (klippet är från en annan föreställning)
Jag sitter på en stol och två killar har precis knutit fast mina händer med mina ben. Allt flyter på bra trots att deras kompisar i publiken skriker allt vad de kan: "DRA MICKE!! HAHA DRA HÅRDARE MICKE!" Glad över att de inte lyder order fortsätter jag...men ser plötsligt hur en av dem tar ett steg bakåt och en stund senare även den andra killen. I en kort tystnad hör jag dem räkna tyst "ett, två TRE"...Jag märker egentligen inte vad som händer utan upptäcker att jag på "TRE" inte längre tittar på publiken...jag tittar rakt fram, men ändå ser jag taket...konstigt...sen märker jag hur jag landar på scen. Det visar sig att dessa båda herrar, som inte drunknar i studieskulder, har uppfunnit sporten "kast med liten trollkarl". Det går ut på att man binder trollkarlens händer och fötter och sedan drar snett bakåt-uppåt så att trollkarlen flyger rakt upp i luften, gör en volt, slår huvudet både vägg och golv för att sedan landa på scengolvet.

Jag fattar först inte vad som hänt utan ligger bara kvar och funderar. Jag hör hur ett gäng ur publiken roas över de båda ljushuvudenas bravader. När jag inser vad som hänt säger min lillhärna att det bästa vore att ställa sig upp och svinga på allt som rör sig tills hela lokalen är tyst. Men jag räknar ner och minns hur en kollega nyligen berättade att han varit med om liknande situation. Han beslöt sig för att bara köra vidare och var tacksam för det efteråt. Jag gjorde samma sak som tur var.

Återigen förstår jag mig inte på människor. Visst, de här killarna kom från bortom höstacken utanför Visby och anser att Visby är en storstad och har troligen aldrig varit utanför öns gränser. Men på något sätt tycker man ändå att de borde kunna några grundläggande knep i uppförande.
Martin hade senare på kvällen träffat på en av killarna i baren och frågar hur de kunde bete sig som fulla fjortisar. Svaret på frågan blev..."näää, men..alltså..typ.....chefen har bjudit på öl..."

"Chefen har bjudit på öl...."..........."Chefen har bjudit på öl...."

Är det en förklaring?! Nej, snarare en bekräftelse på att vi har att göra med människor som troligen kommer att leva ett väldigt innehållslöst och tråkigt liv.
Och det ska inte JAG! Så nu är jag glad igen :o)