Det är en underlig plats den där hundgården. Alla har sina små "barn" med sig som ska rastas och alla är övertygande att de kan och vet bäst. Den ena har bättre koll än den andra på vad som är bäst för hunden, hur man ska göra, vad man ska träna på, och hur man tolkar hundarnas beteende.
Det är faktiskt spännande att stå i en hundgård och lyssna på vad som sägs. Jag och min flickvän brukar stå en bit ifrån och lyssna och småskratta mellan varandra. Med sig hem tar man massor av samtalsämnen.
För inte så länge sen stod jag mitt i hundgården bredvid en dam. Hennes och min hund började nosa på varandra varpå hennes hund morrade, högljutt och markerande, och visade alla sina tänder.
Jag, som älskar humor, utbrister: "Jag tror han försöker tala om att han behöver gå till tandläkaren..."
Hon svarar blixtsnabbt: "Nej,nej...när de visar sina tänder säger de ´Kom inte nära mig"´. De visar liksom att de är arga och att man ska akta sig. De vill påvisa att kan bita när som helst om man inte passar sig."
Jag stod bara stilla och lyssnade på denna "expert". Till slut sa jag nyfiket, "Jaha!"
Det är verkligen fascinerande att ta sin hund till hundparken. Det är som om tanterna, ja, det är mestadels tanter, sitter hemma och gör sig startklara. De förbereder sig och frustar för att få igång syresättningen i blodet. De tänker att: "Nu jäklar...Nu ska jag visa hur duktig jag är på hundar...de ska få se!"
Sen bär det iväg, och 10 tanter som vet bäst ska bevisa för varandra att just de kan och vet bäst.
Komiskt, men jobbigt i längden.
Otaliga gånger har tanterna i hundgården berättat för mig hur jag ska bete mig med min hund. De har berättat tusentals saker som jag redan visste...och säkert lika mycket till som är helt fel.
Vid ett tillfälle frågade någon hur mycket vår hund vägde. Just när jag ska svara 5 kilo hör jag en bit bort: "Svårt att säga, men jag skulle säga runt 7 kilo". Jag tittar bort och tror inte mina öron. Här står en vilt främmande människa och berättar för mig hur mycket min hund väger. Jag ler lite mot kvinnan som frågade, och svarade: "5 kilo". Till min stora förvåning hör jag samma röst igen säga emot mig: "Nej, det är för lite...runt 7 kilo..."
Min flickvän höjde snabbt sitt pekfinger till sina läppar...
...Okej...jag ska vara tyst...
SÅ summan av kardemumman är att vår hund numera väger 7 kilo! :o))
Ibland kan jag inte förstå hur svårt det kan vara att läsa av människor. Hur svårt det kan vara att inse hur andra uppfattar en när man gör eller säger något. Hur svårt det kan vara att bara vara trevlig och socialt anpassad. Hur svårt det skall vara för så många att INTE skapa konfrontationer och dålig stämning. Det verkar iaf vara oerhört svårt för flertalet där ute. Konstigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar