Problematiska Långkalsonger

Det låter nästan som en trollerieffekt. Men det är det inte.

Jag måste ta upp mitt stora problem med långkalsonger. Jag måste få ur mina tankar som studsar runt som flipperkulor i mitt huvud.

När temperaturen faller i vårt avlånga land känner man att man vill klä på sig. Till en början är man ovan vid kylan och man känner sig väldigt frusen. Men efter en tid av kyla börjar man bli hyffsat van. Jag kom på mig själv gå till bussen utan att frysa. En fantastisk känsla.

Men sen kommer tankarna om långkalsonger. Man vill ha dem på sig. Man vill känna sig sådär inbäddad fast man är påklädd och går bland andra människor på gatan. Känna hur tyget stramar om låren och är sådär mjukt...varmt...gosigt...och skönt på alla sätt.

Därför har jag börjat med långkalsongerna nu...och jag fryser som aldrig förr!!!!! Detta stör mig något oerhört. Principen blir ju den att benen blir alldeles FÖR varma, gosiga, och berörda av mjukt härlig tyg, att överkroppen blir avundsjuk på benen. Kroppen står inte ut med vetskapen om att benen lever lyxliv och protesterar genom att huttra och skaka.

Jag provade att ta av mig långkalsongerna idag och finner då att jag återigen inte fryser. Kroppen är direkt förlåtande och säger, "Okej...nu är vi på jämn nivå...jag och benen"
Sen ler kroppen och är nöjd och avslappnad.