En blooper som vändes till något bra

Okej, det här blir nog svårt att leverera på ett roligt sätt via text, men jag ger det ett försök. Klippet som kommer här nedan spelade vi in under säsong 2 av Den Itusågade Kaninen. Herregud vad vi garvade. Okej, jag SKA berätta!
Tanken med det hela var att jag och kaninen skulle sitta vid köksbordet och träna. Hela avsnittet skulle tillägnas träning. Producenten Kaj Hagstedt hade en idé om att kaninen och jag skulle träna med hantlar. Jag frågade hur detta skulle gå till i och med uppenbara problem med kaninens motorik som jag inte ska gå in närmre på. "Skitsamma, det löser vi!", fick jag som svar och blev tilldelad uppgiften att lösa detta. Hmmm...

Efter mycket knep och knåp kom jag fram till en lösning, en lösning som innebar mycket trixande och krångel, men likväl en lösning. När jag presenterade min lösning inför teamet så fick jag en tvivlande blick tillbaka. Men Kaj, som oftast är optimistisk inför olika dilemman när han väl vill ha sina idéer igenom, tyckte att vi skulle ge det en chans. Tillbaka till själva grundidén igen; Vi skulle alltså sitta och träna, jag skulle bli törstig och hälla upp ett glas mjölk. Sedan skulle jag göra min trolleritrick med mjölkglasen för att i slutet av tricket vända mig om och titta på kaninen som fortfarande tränade på. Jag vill minnas att det i manus stod något i stil med att jag skulle hojta till honom att ..."Träna på, Kaninen! Sacka inte efter!".
När ni nu får se klippet märker ni dock att något oväntat händer. Något jag inte upptäcker förrän jag vänder mig om, men som pågår en bra bit innan. Jag minns att jag inte kunde begripa varför kameramannen, som egentligen var en kamerakvinna, stod och asgarvade inombords. Jag förstod inte heller varför resten av teamet bakom kameran vände sig om och höll för munnen. En satte sig på huk och skakade av tillbakahållna skratt. Nåväl, när jag vänder mig om inser jag vad som var så roligt...och börjar improvisera ett slut. Roligt minne! ;o)