Vad är då mitt problem? Jo, ingen har twittrat om mig....snyft ;o))
Läste just Bloggvärldsbloggen som skrivs av Sofia "Mymmlan" Mirjamsdotter. Där skriver hon om en idé om att man kan twittra tre bra ord om en person för att hylla denne. För mig låter det som en jättebra grej. Men sen skriver Sofia: "
"Men det finns baksidor med detta. Kanske framförallt på nätet. Alla kan se. Hur känns det för den som aldrig blir nämnd i en Followfridaytweet? Eller den som ingen säger tre ord till?"
Hahaha, jag tyckte det var så sjukt roligt :o) Här ser man hur insnöade människor blir av internet, bloggar, twitter m.m. Ska vi nu inte säga något gott om någon för att någon kan ta illa upp. Snart är det bästa att sluta andas för att inte göra narr av de döda som inte KAN andas...
"Hur känns det för den som aldrig blir nämnd i en Followfridaytweet?"
Sug på den!! Haha ;O) Jag kan svara på det genom att citera Anders Ekborg ur filmen Tomten är far till alla barnen: "Jag mår bra, jag sover bra om natten och jag kan inte säga att jag är rädd för döden.."
Dessutom har ingen sagt de där tre orden om mig. Misstänker starkt att det är MÅNGA som drabbats av det fruktansvärda ödet att inte omnämnas i en followfridaytweet ELLER fått tre vackra ord skrivna om sig i en tweet, som fortfarande känner att livet är värt att leva. Om någon mot all förmodan skulle må dåligt över att inte blivit omnämnd i en followfridaytweet misstänker jag att problemet inte ligger just här utan att det har sin grund i en djup depression långt bortom internets gränser...
Det handlar väl inte om att snöas in i internet och bloggvärlden, snarare om att internet och bloggvärlden bara är en spegel av livet i stort.
SvaraRaderaLäste du den posten jag länkade till som David Hall skrivit?
Sedan är det såklart inte så att det inte är hela världen att inte nämnas i en Followfriday, problemet är större än så, för den som har ett liv IRL som flyter ihop med nätet. Precis som David Hall beskriver i sin bloggpost som egentligen var vad jag kommenterade i den bloggposten.
Jo, jag har läst Davids text. Och jag anser fortfarande bestämt att vi inte pratar om "normala" människor när vi pratar om människor som reagerar så starkt på att t.ex inte nämnas i en Followfriday eller något liknande. Då ÄR man enligt mina mått mätt, alla är olika, otroligt insnöad i en värld som inte är den verklighet flertalet av oss lever i. Jag känner att människor av idag blir alltmer känsliga för minsta lilla motgång. Det är vackert och fint så länge allt handlar om en själv...men det räcker med att man är ointresserad av någon för att den personen ska ta illa upp.
SvaraRaderaDet flyter ihop lite med det som David skriver om folk som har blockerat personer etc. Om någon blockar mig så är väl det DEN personens beslut och ingen annans?! Vad har jag för anledning att bli upprörd över något sånt? Om man inte är frisk alltså...då kan man flippa ut över såna petitesser såklart...
Sen när du skriver "den som har ett liv IRL som flyter ihop med nätet" så tycker jag att du beskriver en relativt normal person. Så som det bör vara. Att man ens pratar om ett liv IRL och något annat är skrämmande. Visst, det är ett faktum, det vet jag. Men jag tror att problemet ligger där, inte hos personen som INTE skriver något fint om just DIG. (inte menat dig Mymlan utan bildligt talat)
Har läst lite annat av dig förresten och måste buga mig för hur bra du skriver. Hatten av.